Det finns visst sånt som aldrig går ur.


Det här får mig att sakna dendär åldern. Man var för gammal för att leka men inte för gammal för att drömma, och detdär var vad man drömde om. Bara ett gammalt stall att rusta upp, bara en liten häst som man hittar i skogen, bara en töntig kille som gillar hästar som egentligen är jättesöt. Jag undrar hur många små noveller det går att hitta på disketter och CDskivor i mina gamla lådor med just den handlingen.

Då var det så självklart hur det skulle vara. Man ville ha gränslösa ängar att galoppera över, man ville ha ett eget stall att göra fint i, en egen häst att sköta om, man ville ha en hemlig kompis. Nu för tiden är det inte lika självklart vad som är ett lyckligt slut och det finns otroligt många parallellhistorier att välja mellan, man kan bara skriva en.

Kul förresten att jag blir fett berörd av en film med åldersgruppen tjejer 9 - 12 år.

Blabblabbla

Då en Nynäshamnare lyckats knipa en av de åtråvärda platserna i programmet bestämde jag mig för att ta en titt på tv6s uppladdning inför årets Paradise Hotel.

Självklart tilltalar ett sånthär program många. Och självklart är det också ett program som många älskar att hata. Snygga människor som tänker som apor, beter sig som svin och ligger som kaniner. What's not to like? Här finns något för alla. Det är ju hemskt mycket moral i det hela också då man bevisar det Disneyfilmerna failade med att bevisa när vi var små - bara för att man är snygg är man inte god eller intelligent.

Hursomhelst är det hela ett mycket lyckat koncept, dethär är ett av de populäraste TVprogrammen i Sverige. Förundrad kan man bli för mindre.

Från det ena till det andra. När vi var på studiebesök på EUparlamentet och träffade de som har inflytande i europaparlamentet blev jag chockad. Jag hade föreställt mig gråhåriga, makthungriga Görantyper som talar som politiker - oklart, skeptiskt och med inställningen att det ligger problem och spärrar i allt. Människorna vi träffade var en motsats. Karismatiskt berättade de med livligt engagemang om att påverka världen och att allt stort har en början. Att allt är möjligt. De ville uppmuntra oss att ta chansen att göra en påverkan för en bättre värld. Engagerade, engagerANDE. Och de var inte gråklädda och långrandiga människor som nöjt åt fina middagar på toppen och betraktade all makt de fått, de var helt vanliga människor vars engagemang lett dem till en chans att påverka sådant som de tycker är tillräckligt viktigt för att lägga ned 70 timmar i veckan på.

Det är skillnad på människor och människor.

Och i stället för att ägna energi på att klaga på hotellet, hur fula belgare är och hur mycket mina fötter värkte (vilket genom resan var de tre största samtalsämnena bland andra) gick jag runt i någon slags förlängd ahaaaa-känsla och undrade varför folk in general vet så lite om EU och vad de håller på med. Varför det inte finns ett större intresse. Varför media prioriterar Anna Books viktnedgångar och vad Laila Bagge sagt i direktsändning framför att informera om beslut rörande gift i mat, plågsamma mord på djur eller eventuellt nämna att ett av världens största länder ska ställas inför EUdomstolen för brott mot grundläggande mänskliga rättigheter. Varför man i stället för att på TV visa människor som faktiskt gör något viktigt för världen väljer att visa nakna tjejer med under livstiden mer intaget i brösten än i hjärnan.

Antagligen kan det ha ett samband med att mina medresenärer hellre pratade om fula belgare och värkande fötter, att de hellre hade legat hemma i sängen och läst skvallertidningar än att besöka EU. Tillgång och efterfrågan.

Och det är inte utan lite oro jag kan konstatera att människor som faktiskt är på väg ut i vuxenlivet är mer intresserade av vem som ligger med vem på ett hotell i Colombia än på hur styret ser ut på institutioner som påverkar över femhundra miljoner människoliv.

Man lär sig något varje dag men dethär var verkligen en stor insikt för mig. Jaja. Mat nu.

Pip

Ni vet detdär pipet som spelas upp när man ger datorn ett kommando som den inte kan genomföra? Typ när man försöker sudda i en tom MSNruta. Litet och ettrigt. Upprepar man det som åstadkommit ljudet piper det igen och var det en knapp som åstadkom det och man håller ned den knappen spelas en ettrig, orytmisk, monoton pipmelodi upp.

Just nu spelas denna melodi i mina hörlurar, liksom den gjort de senaste fem minuterna. Jag hade visst lagt hörlurarna på tangentbordet, tryckandes på tangenter när jag gick och hämtade te. Det har fortfarande inte slutat pipa.

Jag försöker lyssna på musik men det skär igenom. Snart, snart åker datorn ut genom fönstret.

Inför Bryssel

Skoldagen har varit en enda lång uppladdning inför Brysselresan i natt, med viss distraktion från föreläsande lärare. Ett av de främsta samtalsämnena (som visserligen är långt ifrån lika aktuellt som exempelvis belgiska spritpriser) har varit kommunikationen med de belgiska infödingarna, som vi kommer att vara tvungna att föra på franska och tyska.

Då min egen franska är lite småknackig (...) blev jag mycket tacksam under geografin, då jag hörde Jeanette och Olivia sitta och utbyta fraser på tyska. Tanken att överlåta snacket till dem kändes betryggande. När de sedan glatt översatte dessa fraser till "en lama flyger till Yokohama", "var är gaffeln?" och "i natten dansar teddybjörnarna i källaren" infann sig återinfann sig min oro.

Tanken att dessa två ska försöka konversera med belgarna känns nu rather terrifying och detta inlägg är nu mitt officiella erkännande för faktumet att jag tänker ta med mig en fransk parlör.

"robot ninja nazi pirate"


Härliga inslag man får njuta av när man har en pojkvän som Erik är sådana som när han är inne på msn och helt på tal om ingenting skickar bilden ovan.

Som kommentar på det hela beskriver han kort och koncist "robot ninja nazi pirate".

Inga fler kommentarer. Helt apropå ingenting.

Lite sådär "bara så du vet".


Projekt.

Jag har kunnat konstatera att jag slagit upp ganska många projekt åt mig själv i skolan denhär hösten. Men att jag förutom det vanliga tredjeårsschemat på samhällsprogrammet tagit på mig att läsa samhälle A och B parallellt och läsa in franska steg 3 och 4 parallellt samtidigt gör ett stort projektarbete - allt med MVG som enda utväg om allt ska gå som planerat - verkade inte räcka.

Jag sprang in i läraren jag hade i ljudteknik förra året. Efter att didihunden lämnade oss förra hösten blev det att jag slarvade med skolan, vilket ledde till att jag halkade efter, vilket ledde till att jag slarvade ännu mer. Jag har fått jättedåligt samvete över detta och vill på alla sätt försöka gottgöra, dels för att jag känner mig elak mot min lärare och dels för att jag är så besviken på mig själv. Detta blandat med behovet av att höja mitt betygsgenomsnitt för att komma in på den utbildning jag siktar på hittade jag på något sätt lösningen i detdär lilla extraprojektet jag tyckte att jag saknade.

Så nu ska jag spela in en låt för att känna att jag förtjänar ett bra betyg i ljudteknik. Jag har bett Erik om hjälp och han blev väldigt entusiastisk över denhär låten som jag tydligen ska skriva och över gitarrsolot som jag tydligen ska spela.

Angående alla projekt i övrigt tror jag inte att jag behöver säga att det känns som att jag är aningen ute och cyklar. Om jag går in i väggen i höst vet ni varför.

Jobbigt

Jag står nu inför många stora beslut i mitt liv.

Gå på BodyPumpen/inte gå på BodyPumpen

Hälla i kakao i kladdkakesmeten/ha kvar kladdkakesmeten som den är och äta ur den en liten stund till/blanda klart smeten och ställa in den i ugnen

Studera i Sverige/studera i Australien

Till alla val finns även /sova.

Baissss

Det är onsdag, jag vill inte lyssna på musik, vill inte träna, inte göra något. Jag känner mig lite stressad vid tanken på att jag skulle behöva göra något annat än att äta kladdkakesmet.

.

http://www.lchf-recept.se/wp-content/uploads/2009/07/bread_knackebrod_crumb_500.jpg


Dagens mest lockande

Flyg ifrån Sverige 55:-

HTMLjulia

Så tröttnade jag på designen på bloggen igen och gjorde en till ganska ful version av det jag alltid haft innan. Kul va! Och så la jag in en liten snygg bild på mitt fina ansikte för att jag visste att ni ville se det.

Fredagskväll med kukinheaven

Mamma och pappa sitter på våran fredagskväll och kollar på en DVD som handlar om kukinheaven. Det betyder tydligen köksträdgård på danska. I filmen får man följa den danska pensionären Mettes olika upptåg i sin enorma köksträdgård.

Jag måste säga att det är det mest spännande som stått på här i huset på länge. Jag tror att detta program är för mina föräldrar som program som Gossip Girl är för en tonårsflicka. Programmet bjuder inte bara på stor spänning ("Nu måste vi se upp för våran största fiende - morotsflugan") och viktiga uppdrag ("nu gäller det att rädda persiljan som mår dåligt") där de goda alltid segrar i slutet, (en lugn, munter berättare upplyser just nu, något triumferande, att morotsflugan INTE gillar kaffesump. Liknande triumf upplevdes för en stund sedan då Mette med en sekatör brutalt styckar en snigel) utan också en tydlig avundsjuka som föder ett stort behov till allmän konsumtion. Mamma påminns gång på gång genom att se Mette använda sin, att hon inte äger någon grep. Det har varit upphov till mycken bitter tandagnisslan.

Filmen innehåller också en stark huvudperson med personlighet. Mette är inte tanten som backar för utmaningar - ens för den spanska skogssnigeln och hon har, som alla starka kvinnor, en man att hunsa runt med. "Nu bygger vi en sallatsbädd..." Nu bygger gubben en sallatsbädd enligt Mettes mått och behov. Hon är stark. Målmedveten. En förebild för alla i målgruppen.

Jag ser fram emot när mamma och pappa bestämmer sig för att gåi pension. Det ska bli så roligt att se vad de ska hitta på.

Torsdag nästan fredag

Jag sitter i soffan och är sådär skönt trött som man bara är när man maxat ben på BodyPumpen och kört en halvtimmes Core som GRÄDDE PÅ MOSET. Det blev ingen RPM, jag och Tjollan körde det i tisdags och jag trodde att jag skulle dö. RPM är inte jobbigt på det sättet att man dör av häftig andhämtning eller värkande muskler, man dör för att det känns som att lungorna ska sprängas och för att sadeln skär in i röven. Jag har haft ont i sittbenen hela veckan.

Jag har vindruvor, pappa spelar Regina Spektor och det luktar fiskgryta i hela huset. Jag älskar fiskgryta. Jag har ganska najs.

Val

Jag läser en blogg skriven av en tjej som inte bara kommit ut med sin politiska åsikt i bloggen, utan också proklamerar den.

Nu innan valet har hon lagt ut ett par filmer som förespråkar partiet hon tänker rösta på. Dessa inlägg har fått enorm respons. Jag har börjat inse detdär med att valtider tar fram det fula i människor. Folk skriver att hon är dum i huvudet. Egoistisk. Att hon har seriösa problem. Ibland drar de till och med till med det seriösa hotet att de ska SLUTA LÄSA HENNES BLOGG. Det många verkar vara upprörda över är att hon tar ställning politiskt på en offentlig plats. Som om det vore otroligt omoraliskt och fel att stå för sin åsikt bara för att man är en offentlig person.

Det som egentligen är värst med kommentarerna är de diskussioner som startar. Det är chockerande vad folk kan ta till när det är politik och det är internet. Jag förstår faktiskt inte hur man på grund av att man har en annan politisk åsikt kan hata en person man aldrig träffat, speciellt inte när det (som det i dethär fallet gör) handlar om två partier med så lik politik som socialdemokrater och moderater har after all. (Inget av dem vill slänga ut invandrare, båda står för jämställdhet, båda vill bygga nya bostäder, båda vill sänka arbetslösheten, inget vill sälja landet som provyta för kärnvapen och inget vill anfalla Ryssland)

Med tanke på vad folk är redo att ta till när det gäller att bestämma över ett lands styre är jag inte alls längre förundrad över hur krig kan fortlöpa som de gör och som de gjort i alla tider. Jag tycker att dethär är en väldigt obehaglig inställning att ränna in i.

Jämställdhet, Mona Sahlin och Jonas Gardell

Jonas Gardell hyllar Mona Sahlin. Helt opartiskt rent politiskt blir jag väldigt påverkad. Jonas Gardell skriver otroligt bra och dethär är ett hett ämne.

För övrigt ska vi ha politisk debatt på samhällskunskapen i morgon, vi ska alla i klassen representera ett parti inom ett visst ämne och då många i min klass är otroligt intresserade av att driva med konservativa synsätt inom integration och jämställdhet blev de ämnena vi alla ska diskutera. Jag ska representera Centerpartiet i grenen jämställdhet, wish me luck.

"Det är inte så konstigt att det är krig i världen om folk måste slå varandra bara för att de ser en gul bil"

"Jag tänker inte rösta i valet för inget parti tycker som jag och alla politiker är dumma i huvudet"

Dethär hörde jag sägas idag. Jag kan inte hjälpa att jag blir lite arg när folk uttalar sig på det viset. När de inte inser vikten av att ta sitt ansvar för sig själv och för demokratin. Att inte rösta är att avsäga sig rätten att klaga över hur samhället styrs. Den som inte röstar i val tar ett beslut som gör att demokratin hotas, den bidrar passivt till risken att fel människa kommer till makten. Och bland alla partier man kan kryssa för den nittonde måste man om man lägger ned någon som helst ansträngning kunna hitta något som känns mer som influensa bland pest och kolera.

Förutom denna friska blankröstande fläkt känns det som att människorna i min omgivning är indelade i två läger. De som inte har en susning om vilket kort de ska kryssa och de som är redo med tatueringsnålen för att trycka in partisymbolen i pannan.

Statusar på Facebook hånar partiledare. De som stämplat sig rödgröna hatar de blå och tvärtom. När jag läser på partiernas hemsidor märker jag inga skillnader. Någon tycker att pengarna ska stanna kvar hos lönetagarna att placera mer själva. Men alla är överens om att det är viktigt med trygghet. Man ska värna om äldrevården. Man har rätt till ett jobb. Människor ska vara fria. Människor ska ha rätt. I skolan ska man lära sig saker. Vissa skillnader men ändå inget som väger över och får min röst att falla över någons namn.

Jag har såklart försökt sätta mig in mera.

Jag har kollat på debatter på TV men jag har kommit fram till att det är högre standard på personangreppen i Paradise Hotel. Jag gick ned till en valstuga och frågade varför jag skulle rösta på just detta partiet. Nog fick jag höra något löst om satsa på ridsporten men mest skrockande om de konkurrerande.

Jag satt under en propagandaaffisch gynnande (M) idag på bussen. Den sade "Enklare för unga att få jobb" och pekade med ord och bild på att detta var något (S) motverkade. Jag satt då och läste ett informationshäfte om Socialdemokraterna, där en rubrik sa "Lättare för unga att få jobb". Nog vill jag minnas ordmärkande från (M)s sida i kommundebatten i Folkets hus, men om det ska vara ett ord som gör skillnaden mellan ja och nej, rätt och fel, att hålla med och att motverka förstår jag att moderaterna vill skärpa till skolan.

Allt som skrivs motskrivs också någon annanstans och det hela lämnar mig inte bara förvirrad utan också, faktiskt, med sänkt tro på Sverige och svenskarna. När de personer vi valt för att styra vårt land står och angriper varandra personligt i TV och liksom tomtarna i valstugorna hellre står och kastar skit i grannens rabatt än att sakligt och objektivt tala om för väljarna exakt varför DERAS parti skulle leda Sverige framåt börjar jag undra.

Innan valet var jag peppad. Dethär var min första uppgift som vuxen, min första plikt som myndig människa. Jag skulle ta reda på allt om alla partier, bli riktigt insatt och sedan rösta efter det parti som representerade mina åsikter. Någonstans trodde jag nog att jag skulle hitta partiet som speglade mig exakt. Och det skulle kännas riktigt bra att kunna bidra.

Nu vet jag faktiskt inte alls vad jag mer kan göra för att kunna gå från vallokalen och känna att jag gjort något för Sverige.

Och bland blå- och rödstämplade statusar på Facebook hade någon alldeles nyss skrivit den angående politik första raden på länge som gett mig "där satt den!"-känsla. Det var rader skrivna av Lars Winnerbäck, "trött på all valpropaganda lika billig som reklam, ja vi vill ha ett bättre sverige. åh fan"


MEN JAHA VAD TYCKER JAG?


Jag tycker att rut- och rotavdragen är jättebra för de ger på ett enkelt sätt människor jobb. Att jobba med servicejobb bidrar inte till samhällssprickor, det är att man tänker så som skapar samhällssprickor.


Jag är mån om jämställdhet. Jag tror dock att denna enbart kan nås av långsiktigt, medvetet arbete.

Att hjälpa kvinnor med företag för att få in dem i näringslivet kan kanske vara en idé, samtidigt kan man fortfarande inte kalla det för jämställt om ett kön gynnas mer. Jag är splittrad inför kvotering. Denna ger inte mig inga fördelar då man oftast kvoterar in fler män, men kanske kan man hoppas att kvinnan gynnas i längden. Men att se en lösning i att ge "kvinnojobb" högre status genom att utbilda fler män inom arbetet tycker jag är som en slap över hela jämställdhetens namn då denna lösning förutsätter att alla människor ser män som överlägsna inom arbete.

Jag vill jag tro att jämställdhet kan uppnås utan införandet av nya regler. Regler som gynnar kvinnor gynnar inte män och är därmed inte feministiska lösningar.

Det största problemet jag ser inom ojämställdheten finns på arbetsmarknaden. Jag har hört att det i Sverige finns fler högt uppsatta chefer som heter Göran än som har kvinnligt kön. Låt oss tänka på de tillfällen som för en arbetare till ett bra jobb och hög lön. Jag tänker genast på arbetsintervjuer och lönesamtal - tillfällen då man tjänar på att sälja sig själv. (Nu pratar jag inte om det sätt som tas upp i sexköpslagen) Detta är något som jag uppfattat att många tjejer är dåliga på. Detta tror jag inte har med kön att göra utan genus och könsroller. Nej vänstern, att lära kvinnor att slåss kommer inte göra Sverige jämställt. Att jobba från dagis med att motverka "lilla gulliga flickan" och "tuffa lilla killen"-idealen tror jag är en väg att gå i kampen för jämställdheten.


Att satsa på utökad miljövänlig kollektivtrafik skulle göra att vi kunde sluta ha ångest över miljön. Snabba, billiga tåg skulle minska utsläppen från bilar. Sverige är redan i världseliten bland miljöinsatserna. Kanske skulle man kunna göra mer nytta för världen om man gjorde mer seriösa försök att påverka andra länder.


Om privatskolor blev vanligare skulle det uppstå konkurrens om eleverna. Skolorna skulle vara tvungen att höja standarden och anstränga sig mer för eleverna, vilket jag inte ser något negativt i. Att skärpa skolan ser jag inte heller något negativt i. Jag vet att jag själv gärna hade gått i en skola med mer koncentration och intensiv utbildning - att vissa ungdomar slänger bort tio års grundskola och failar att komma in på gymnasiet tycker jag är total bortkastning på både skolans och individens resurser.


Och detdär med skatt. Jag tycker att en person som ägnat tjugo år av sitt liv i koncentration bakom diverse skolbänkar och i föreläsningssalar, som sedan lyckas knipa ett bra jobb med gott betalt - ja jag säger det - förtjänar detta. En person som sov sig genom grundskolan och som har jobbat heltid bakom kassan på Ica under alla dessa timmar och år som den välutbildade studerat på universitet har hela tiden gjort medvetna val som förde den precis dit där den är - med den betalningen. Att den som valt att i utbyte mot tid och studielån göra sig värdefull på arbetsmarknaden ska behöva betala en högre procent av sin inkomst än den som inte ansträngt sig alls är fel. Det är inte rättvisa. I Sverige får alla samma chans till en god utbildning. Alla har samma chans till en god karriär, att vissa i stället prioriterar annat bör inte tas ifrån sina konsekvenser på andras bekostnad.


Att man läst eftergymnasiala kurser ska inte sänka ens prioritet vid intagning till universitet. En rättvis ordning uppmuntrar människor att göra ett andra försök om något gått snett eller om man gjort ett val man ångrar. Jag förstår inte hur Folkpartiet kan skriva "Vi tror på att alla människor ska kunna få nya chanser i livet" när de vid debatten i Folkets Hus här i Nynäshamn var de enda som sade sig stå bakom beslutet om att personer som läst på komvux eller basår ska tas in i andra hand på svenska universitet.


När det gäller invandring så tycker jag att ett rikt land har skyldighet att ta hand om sådana som behöver en trygg nystart. Men att alla människor som kommer från krigsdrabbade land inte får hjälp med att lära sig språket genast tycker jag är fel. Att inte kunna språket gör att man känner sig utanför. Och att som traumatiserad efter krig inte få tillgång till boende någon annan stans än i kriminaliserade, sunkiga områden tycker jag också är fel. Man ska ta bättre hand om de som kommer in helt enkelt.


Vad det gäller Nynäs tycker jag att man ska satsa på hamnområdet för att främja turismen. Alla vill vi ha en vacker, tilltalande stad med god stämning och saker att göra och detta är sådant som också drar in pengar genom turism ehehehe.


Bildurr

Jag hittade nyss en mapp med bilder från min förra mobil. Där hittades mycket spännande. Här kommer en favorit och en klar kandidat till mitt nästa CV:

.

Titta vad jag hittade

Dom sjöng visst inte MAAAAAAAAAAAATSIMENJAAAAAAAAAAAAAAA :(

Nants ingonyama bagithi Baba [Here comes a lion, Father]
Sithi uhm ingonyama [Oh yes, it's a lion]

Nants ingonyama bagithi baba
Sithi uhhmm ingonyama
Ingonyama

Siyo Nqoba [We're going to conquer]
Ingonyama
Ingonyama nengw' enamabala [A lion and a leopard come to this open place]

Som om jag borde ha hoppats på att det skulle ta slut efter Ullo, Ull, Ullstrumpa, Julsson, Julman, Julberg, Julgran, Julstrumpa, Ullberg och Ullsson

Ibland får man smaka på ångerns bitterhet. Jag bad min mamma förhöra mig på geografin.

Nu kallar hon mig för Ulan Bator.

Hehe

Ni vet när man visslar på något och strax därpå hör någon annan vissla på samma grej? Det är roligt. Speciellt om det man visslar på är något riktigt störande, som Eloise eller pingumelodin.

Något som är ännu roligare är när man ger ifrån sig ett ljud och sen inser att det ljudet gett någon en låt på hjärnan. Som nyss när jag gäspade med ett högt "MAAAAAAA"-ljud och man strax därpå hör pappa vissla på introt till denhär:

http://open.spotify.com/track/0GrhBz0am9KFJ20MN9o6Lp

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0