Förr eller senare går vi alla sönder

Min laptop är sönder igen, den klagar på att den inte får någon kontakt med minnet. Trots att jag mycket väl känner igen mig i min laptops situation känner jag mig en aning sårad över det brutala sätt min vän övergav mig. Jag använder mig nu av pappas minilaptop, en mindre, färglösare och osmartare uppföljare på en oersättlig vän och älskare. Tankarna om att finna en mer vettig efterträdare åt den på äldre dagar allt mindre trofasta Dell Inspiron har aldrig känts så relevanta.

Inlägget igår om att ta hustrumisshandel till nya nivåer var förresten inte grundat på riktigt så allvarliga omständigheter som det kunde verka, jag och Erik hade TVspel och filmkväll och började brottas på mattan. Erik har vid tidigare tillfälle berättat för mig att vid närstrid spelar kroppsmassa den största rollen. Jag började efter några minuters envisa försök att komma ur min plats som sittplats förstå att det kan ha legat något i det. Hursomhelst tyckte jag mig efter en liten stund se en utväg ur mitt enorma underläge och gjorde en serie graciösa rörelser. Vad jag inte märkte var att min pojkväns läpp stod i vägen för mitt knäs framfart.

Det blev en liten fläskis där.

Jaja sova kanse.

Svar

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0