Idag regnar det.
Det finns människor som kan vifta på öronen. Andra kan suga in sina näsborrar så att de blir smala springor. En del kan busvissla, andra kan lägga handflatorna mot golvet ståendes med raka ben. Det finns människor som kan lyfta på bara ena ögonbrynet. Dedär sakerna som man börjar snacka om ibland, detdär som vissa kan med lätthet samtidigt som det verkar helt omöjligt för andra.
Min kompis Jeanette kan slicka sig själv på näsan. Detta har jag alltid i smyg avundats lite åt, men aldrig så mycket som idag när jag cyklandes i ösregn märkte att allt vatten som träffade min panna och hårbotten leddes ned till min nästipp, varifrån det bildade en stråle som kittlades så ENORMT mycket att jag höll på att cykla in i alla förbipasserande.
För övrigt var idag också första gången i mitt liv som jag kände mig tvungen att skrapa ur vattnet ur mina ögonbryn.
Min kompis Jeanette kan slicka sig själv på näsan. Detta har jag alltid i smyg avundats lite åt, men aldrig så mycket som idag när jag cyklandes i ösregn märkte att allt vatten som träffade min panna och hårbotten leddes ned till min nästipp, varifrån det bildade en stråle som kittlades så ENORMT mycket att jag höll på att cykla in i alla förbipasserande.
För övrigt var idag också första gången i mitt liv som jag kände mig tvungen att skrapa ur vattnet ur mina ögonbryn.
Svar
Trackback
