här bloggar julia.

Det har under de senaste dagarna i bland mina "vänner" på Facebook spridits en grupp som lite lustigt jämför Sveriges lagar gällande fildelning samt något de kallar "djursex".

Att man i Sverige tillåter djursex tycker jag känns ganska självklart, eftersom att det är det enda sättet för djur att föröka sig på. Om man inte skulle tillåta djursex skulle köttindustrin bli mer kostsam, husdjursavel mer avancerad, för att inte tala om all resurs man skulle behöva sätta in ute i skogen för att se till att lagen följdes.

Det är i alla fall min åsikt.

 

Som den modebloggare jag är lägger jag upp en klassisk fråga; vem bär den bäst?

lol.

Det stora beslutet var taget. Allt var bestämt. Idag skulle jag plugga.

Kommer hem. Är lite hungrig. Borde man inte laga lite mat kanske? Ställer mig och lagar thaikycklinggryta. Sitter och äter och kollar på Erik som programmerar. Äter färdigt. Tar upp mitt papper. Börjar räkna på en uppgift. Räknar fel. Kommer på att jag inte vet hur man löser uppgiften. Lägger undan pappret. Sitter inte så skönt. Vore det inte skönt att ligga i sängen kanske? Att luta sig tillbaka på mina kuddar måste ju vara att uppnå total balans i kropp och sinne - den optimala arbetspositionen!

Petar lite på Erik. Han vill sitta kvar. "Kommer somna". Somna! Jag! Tjatar lite till. Jaja. Yes! Vi förflyttar oss till sängen. Jag sprider nöjt ut alla böcker, papper, penna sudd och miniräknare över täcket, fixar schyst skrivunderlag och lutar mig bekvämt bakåt. Här ska räknas.

En halvtimme senare: Erik ligger bekvämt tillbakalutad och programmerar, mycket nöjd med sin position på kuddarna och ångrar inte att vi förflyttade oss.

Jag sover på hans axel.

Erik har på sig mina rosarandiga pyjamasbyxor. Det har han haft varje natt denhär och förra veckan. Fredag stort täcke stor säng sova.

Puss.

Denhär artikeln tipsade Olivia mig om.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7073253.ab

Nu sitter jag i datasalen i estetkorridoren, där jag, Louisa och David försöker bedriva studier om medeltidens kultur. Louisa har tvingat mig att spela en låt som heter Shake your coconuts.

Hon sjunger aktivt med.

Det är tisdag förmiddag och jag börjar om fyrtio minuter. Hittills under dagen har jag vaknat med Erik och ätit frukost och diskuterat George Clooney med Jeanette. Igår var jag hos tandläkaren och fick veta att jag kanske får ta ut min metalliske vän i augusti, dessutom är det vår och varmt ute och jag har en mysig skjorta på mig. De lektioner jag har idag är roliga lektioner (kulturhistoriearbetet vi håller på med nu är det enda arbetet som krävt någon slags inlärning över huvudtaget på jagvetintehurlänge), så jag är glad.

Den enda haken är att jag försöker lägga in mobilbilder på datorn men den är biggus laggus. Jag sitter och tänker på min kusin och storasyster som jag vill träffa någon dag. Jag ska berätta om mitt och Jojos senaste möte när jag känner att jag har kapaciteten att återge det på bästa sätt, det var något spektakulärt.

Äe skola va.

Det är vår, varmt, knoppar på buskarna, valborg ikväll, nationella gick bra och allt känns sådär bra som det gör när man lyssnar på Försent för Edelweissplattan med frisk solvårluft blåsandes in genom fönstret.



Jag måste sova tills vintern är borta
Jag måste säga nåt idag innan jag somnar
Jag måste drickat nåt innan jag vågar prata
När jag borde prata har jag redan somnat apapapapapapapa

SMS till Louisa före sista finslip inför sändning:

Jag tror jag DÖR av häst garv jag reste mig upp i bussen
och slog huvudet ashäst hårt i taket och asmånga såg

Vardag i hemmet

Förfärat, maktlöst utrop: Nej!

Ljud från dammsugarslangen då ett mellanstort föremål med hög hastighet färdas genom dess femton meter långa räfflade insida: SCHLUUUuuuUURRRRRRRRP

Då kan man fråga sig, vad kollar vi på? Och svaret, skräckfilm govänner. Skräckfilm.

(Jag dör av garv.)

Det är så jag tänker om mina föräldrar och deras sömn. Min tonårstid har varit en ständig balansgång, i alla fall den tonårstid som varit mellan 21.00 och 05.00.

Det är så att mina föräldrar är väldigt lättväckta. Detta är ett faktum. Detta krockar lite med den normala tonåringens vanor och kulturen att vara vaken lite senare än nio, och har på så vis skapat vissa komplikationer ibland.

Ett ljud - en låg röst i rummet bredvid (samtalston är absolut uteslutet kvällstid över huvud taget), en toalett som spolas, lite knak i golvplankorna utanför deras rum, ett ljus - mamma är känd för att genom en dörr och två väggar påstått att hon blivit bländad av en klockradio, något som försämrade hennes sovkvalitet såpass mycket att hon var tvungen att dra ut sladden

En lukt - pappa är noga med att stänga dörren till sovavdelningen, dörren till köket och slå på högsta fläktstyrkan så fort det är tal om något såsom att slå på spisen, han kan ju inte sova om det luktar pannkakor i hans sovrum (själv tycker jag att det låter underbart)

LUFT, ja, till och med luft - mannen i huset kan inte sova om springan till deras sovrum är för stor eller för liten. (Ja, dörren till deras sovrum ska vara öppen. Såklart.)

Trots att detta tycks en aning omöjligt har jag så gott jag kan försökt anpassa mig efter dessa krav, det är så obehagligt att få en skrikande förälder i sovmundering på sig för att man glömmer sig och tänder en lampa klockan halv elva en tisdagkväll.

Nu vänder vi på det, tänk om JAG skulle vara den som inte kan sova?


Detta hände i morse:

Jag har sovmorgon till halv elva. Jätteskönt, jättebehövt, sova ut. Klockan halv sju kommer mamma in och hojtar om att hon måste ha en kajal. Masar upp ur sängen, hittar kajalen, somnar om.

Vid sju kommer pappa in och pratar om elektriker och rörmokare, skitsamma, det ränner hantverkare här hela tiden dessa dagar, gå pappa jag har sovmorgon och vill verkligen sova ut. Det är helt ljust i mitt rum. Han pratar lite mer om elektriker, går sedan. Jag lyckas somna om.

Klockan halv åtta hörs återigen ljud genom huset - antagligen även genom hela kvarteret. Min pappas grova basstämma med ett tryck två öron aldrig förut utsatts för, vrålar genom diverse AAAAAAAH! ÅÅÅÅAAAH!- ljud ut sin vrede över placeringen på mammas växthylla, som han olyckligtvis vält. Kraftsuttrycken regnar, jag vaknar.

För att inte nämna att de tänder lampor, pratar i normal samtalston (med mig), skramlar med porslin utan att stänga fem dörrar emellan, går i korridoren utan att göra det på tå, halvt tryckt mot väggen (det är tystast att gå där) tänka på att andas så tyst som möjligt ...

(Även dammsuger, lyssnar på hög musik, kör med högljudda trädgårdsredskap, lämnar telefonen ringande bredvid min säng ...)

Lite dåhär känner jag mig:

Nu har jag sovmorgon till halv tolv. Jag ska ställa mig och steka pannkakor. Med öppen dörr till sovavdelningen.

Olivia har under en period haft sina nycklar på okänd ort. Jeanette meddelade idag att förstnämde nu hittat dem - längst ner i sin strumplåda. Detta var mycket underligt, inte minst för att detta var ett ställe där Olivia redan letat. Hon brukar nämligen lägga sina nycklar där.

Om man bortser från den sista, något märkliga faktan så kan historien leda världsvana till en fråga jag ofta ställer mig. Vad är det med borttappade nycklar och mobiltelefoner? De tycks alltid återfinnas på de underligaste av ställen.

Min syster tappade i unga år bort sin nyckelknippa, med hemnyckel, skåpnyckel och nyckel till skåpet i tennishallen. Denna knippa återfanns senare i ett russinpaket i skafferiet. Hennes mobiltelefon var en gång för inte alltför länge sedan onåbar med anledning att den låg i ett hisschakt.

Själv har jag ett livligt on and offörhållande med både nyckelknippa och mobiltelefon. Båda förhållandena har dock klarat långdistanstestet och vi har i de flesta fall återförenats. Detta har skett på många olika sätt men priset tar nog den gång då jag efter ett halvår från borttappning hittade min mobiltelefon - som jag sedan länge tappat hoppet om att någonsin hitta - i en gummistövel i källaren.

Hur?

Det är en av livets stora gåtor.

Jag skulle tipsa om några sexiga maskeradkostymer inför maskeraden på Torö om några veckor, men insåg snabbt att de fräsigaste kostymerna inte är skapta att passa människor.

Ehehe.