and have weeee got neeeeeeews for you?!
TILL ALLA MINA SINGEL VÄNNER <333333333
jag tänker aldrig på dig bara ikväll BARA IKVÄÄÄÄLL
OLIVIA OCH MOBILTELEFONEN
Olivia var ledsen
Hon kände pressen
En mobil måste hon ha
Vad skulle hon utan en va?
Detta är Olivias plåga
Hon har nu förlorat sin låga
Hennes psyke tar skada
Nu hon i ensamhetens träsk vada
Hon dagen lång lider
För ingen kommunikation svider
Olivia förlorar sina vänner
Nu hon inga känner
ehh
Kryptisk. Ingen läser ändå. Jag är nog ingen som bör bli analyserad ingen som vill bli det.
Jaha.
Jag funderar ganska mycket över framtiden. Jag växlar mellan att tänka att allt kommer gå i lås lösa sig funka, och att känna att det är lika bra att ge upp redan. Det är så lätt att tänka att inget ändå är på riktigt, en tanke som med mitt huvud alltid varit så lättillgänglig och OKEJ fram tills nu. Det är lätt att svaja på kölen när man ändå inte ser något specifikt mål och det är lätt att låta sig svaja när jorden ändå är rund. Du kommer tillbaka igen. (Hur lång tid det kommer att ta är ju inte relevant)
Framtiden har alltid varit så långt borta för mig. Bestämma? Planera? Göra val? Ta ansvar? Framtiden var aldrig längre bort än klockan åtta då man skulle komma in från vårdkaseskogen, krama mamma godnatt och somna. När allt kom ifatt en skulle det inte vara några problem, jag skulle vara vuxen då och veta hur man gör. Men precis som första gången man var ensam hemma, första gången man lyfte en bakhov själv, första gången man styrde mot ett hinder, gick ensam till skolan, första gången man tog någons hand första gången man vågade, så kommer inget gratis eller med tiden, det kommer alltid komma en första gång då man är rädd. Du får inget jobb för att du är 18 och kan jobba. Du skulle ha tagit saken i egna händer och arbetat dig till ett. Du får ingen plats på universitet för att du är intelligent, eller för att du köpt pennor och böcker och hemskt gärna vill, eller för att du skulle göra skitbra ifrån dig. Du skulle ha planerat för dig.
Jag vet ingen som är säker. Men jag vet folk som lindat upp livlinor, som planerat för allt, som förberett sig. Som lagt undan på sparkonton och som samlat meritpoäng. Folk som inte låtit sig få ett VG sen nian, utan en aning om exakt vad som varit målet. Jag vet också folk som haft 70% frånvaro, som inte orkat, som tänkt att det löser sig. Att allting alltid löser sig.
och
Alla lotsas vi i samma takt mot framtiden, för alla går tiden i samma tempo mot löftet och hotet om självständighet.
Men jag freakar inte. Jag är inte stressad. Jag är inte överbelastad.
Borde jag vara det?
:)
motherlode motherlode motherlode
Boolprop testingcheatsEnabled true AGING OFF
ehe
- En mössa som inte visar tendenser att likna Jeanettes tvättsvampsbonad från 2007
- Ett par svarta höga BUTTS med ganska grov sula
- En jättefin tygväska som det får plats skolböcker i (jag behöver det för jag ska faktiskt bli ambitiös till nästa år)
- Ett par jättesnygga handskar
- En ganska stor tunn kofta med leopardmönster
- Ett hudfärgat nagellack
- Ett par tygiga och glansiga leggings
- En kavaj som är lite stor och lagom lång och sånt
- Fransar för det är fint
f(x) = <3333333333333333333
Kanske borde jag bara ta och acceptera att jag inte är så bra på detdär med siffror.
ps det är en stege i ljus metall fattar inte hur jag lyckades få den såhär men det är najs ds
Analog kamera varolit
Am häving traabel slipän
5/5 2000 - 21/9 2009
och jag tror fortfarande att du ska komma rusandes varje gång jag låser upp dörren.
Just när ni trodde ni sett allt i "1000 medlemmar så..."-väg
Den här ska jag skicka till hans gumma.
puss.
typ 96 timmar och han gör bara det han är bäst på hela tiden
MIA
NÄR DU KOMMER HEM:
Vi ska sitta på din brygga i varsin filt, på kvällen när solen gått ned och det enda lyset kommer från lamporna i hamnen. (Och lyktan vars topp din pappa pajade så man måste bära i bottnen) Vi ska ringas och mötas upp på kvällen, det kommer vara i början av sommaren, "ja självklart oscarsbron om fem jag hinner", en kvart senare springer jag sista biten runt kröken för att se dig närma dig bron i samma andfådda tempo. Vi ska sitta allihopa på altanen dina föräldrar var så stolta över och du ska älska våran mat även om bearnaisesåsen skurit sig. (Du ska älska all mat vi gör förresten. Sedvanligt) Vi ska bestämma att vi ska ha filmmaraton och lägga oss under täcket i din säng. Vii kommer bråka om vilken film vi ska se, du kommer försöka lura mig att The Haunting in Conneticut VISST är en romantisk komedi och du kommer gilla den. Jag kommer inte gå på det. Vi kommer till slut välja Nick and Norahs och du kommer somna när Caroline spyr i snabbköpet. De resterande halvtimmarna kommer du spendera snarkandes på min axel. Vi ska bestämma att vi ska träna, du ska komma hit och vi kommer däcka skedandes på min säng. Två timmar senare kommer vi vakna och säga att träna kan vi göra i morgon, köpa en Ben&Jerrys och RedBull och tillbringa kvällen på ett mer bekvämt sätt. Vi ska cykla ut till Norrhagen på din cykel och sitta på bryggan tills solen gått ned och det rosa spåret på himlen smalnat av till några få streck. Vi kommer då inse att vi måste gå igenom skogen och du kommer ägna vår färd åt att fråga frågor angående vildsvinets diet. När solen skiner ska vi ta på oss varsitt par solglasögon, du kommer sno min finaste sommarklänning. Vi kommer sitta på våran brygga i hamnen och du kommer nästan tappa dina nya ballerinaskor över kanten.
puss.
ATT VARA ENSAM HEMMA
Taggar lördag lov the killers cool tjej
Uppdatering
"Tjollan hävdar fortfarande envist att makaroner växer på
strå. De växer som ärtor, i små bönor. Hon har SETT det."
Aj.
Använd preventivmedel!
"Väntrum"
Rubriken är min dag sammanfattad. Jag tror att deras tanke är att man ska hinna bli frisk innan man hunnit möta en läkare.
Förresten så var det ju visst inte gratis med sjukvård. Jag tog med mig en ospräckt underbar födelsedagsfemhundring, som innan jag visste ordet av reducerats till tre hundralappar, som sedan på något mystiskt sätt i all feber- och väntrumsyra FÖRSVANN spårlöst.
Jag önskar att jag kunde säga att livet var orättvist.
Såhär ser jag ut nu. Typ.
Jag skapar babyrövsansikten,
säger Jeanette. Jag skapar perfektion, säger jag.
Foto A
Så jag hade visst glömt lämna in fotouppgiften som jag gjorde för sju månader sen. Bättre sent än aldrig heter det väl.
- Den ska vi trycka upp stort och hänga upp i korridoren, säger Lasse.
"Och Lars såg att det var bra."
"I'm on a horse"
"Hehehehe. Tipsa Erik från mig. /Olivia"
Jag blir ALDRIG blir lurad av baklängesskrivande svindlare
Spännande detalj ur mitt liv: Jag har någon grej att alltid försöka läsa ord jag inte förstår baklänges en gång, för säkerhets skull. Man vet ju aldrig om författaren av boken/faktatexten/facebookstatusen jag läser bestämt sig för att blåsa sina läsare.
