här bloggar julia.

... en rubrik som inte stämmer in på mig. Idag när jag var på gymmet kom en skön snubbe i sina bästa år och frågade precis detta.


Jag är glad att kunna vara en stilmässig inspiration för andra. Kanske dags att skaffa modeblogg?

Ibland misstänker jag att jag börjar bli stor.

Tjollan var sjuk idag och jag saknade hennes muntra närvaro.

Jag och Jeanette fick jobba med projektarbetet själva och det blev ingen ordning utan hennes strikt efterhållna diciplin. Vi fick i alla fall två meningar skrivna på inledningen (...) och fixade en googlegrupp.

Vår svenskalärare nämnde tidigare att en logg av hög kvalitet innehåller vissa punkter. Bland dessa fanns detta har vi gjort, dethär resultatet vill vi nå, detta kan gå fel, såhär tror jag att det kommer att gå. Gällande skapandet av googlegruppen skulle svaren på dessa frågor låta såhär; vi har gjort en googlegrupp för att kunna hålla ladda upp samt ned filer hemifrån och för att vi ska kunna diskutera och logga online. Det som kan gå fel är att Jeanette aldrig lyckas förstå hur sidan funkar, att Olivia börjar lägga upp youtubelänkar i forumet (under Julias entusiastiska uppmuntran och kommenterande) samt att den nya forumsregeln "skriv inte ordet bajs mer än tre gånger efter varandra i ett inlägg" kommer att brytas. Hur jag tror att det kommer att gå: läs tidigare nämnda farhågor.

Hoppas Tjollan kommer i morgon.

Ligger utslagen i sängen, jag har varit sjuk i ~två veckor och tänker nu att det är dags att göra en attack med sängliggande för att bli frisk. På en lördag. Roliii.

Idag var treorna i skolan på SACO-mässan. Det var mycket givande och inspirerande, man börjar förstå att det drar ihop sig mot det riktiga livet nu. Det lutar åt något års resande (Work & Travel i Australien, eventuellt med inslag av lite gos med lejonungar i Afrika!) och sedan ett naturvetenskapligt basår. Blev lite sugen på att läsa i Lund men de verkade inte ha just det basåret där, får se hur det blir.

När vi kom hem hade jag och Erik en allvarlig, dödligt seriös brottningsmatch om vem av oss som är basen. Han lurade mig till underkastelse och efter det däckade han i min säng av den enorma utmattning som är oundviklig när man tampats med mig. Den senaste timmen har han legat och sovit som en BEBI. (Men han är ganska stor för han ska bli civilingenjör och arkitekt och flygledare!)

Jag har känt ett tag att det är dags för mig att coola ned lite grann. Igår gjorde vi skrivdelen av nationella provet i svenska. Innan provet pratade jag med Jeanette om anledningar att vara nervös, och jag hörde mig själv säga "det värsta som kan hända är att man får lägsta MVG-nivån". Hur sjukt är det inte egentligen att tänka så?

Ända sen jag var liten har jag haft ett behov av att nå en viss topp på allting jag ger mig in på, har jag inte möjlighet att göra det ger jag hellre upp. Detta nekade jag länge, men efter min omstart vid programbytet i år har jag varit tvungen att erkänna det för mig själv; jag är inte nöjd om jag inte får allra bästa resultat.

Detta har lett till att jag blivit aningen stressad i de flesta sammanhang där det handlar om att prestera. Vid de senaste tre proven jag har gjort har jag vid vardera prov gjort ett major misstag som sänkt hela resultatet. Jag har lyckats med stordåd från att missa att nämna överkategorier inom inlärningspsykologi till att i stress förutsätta att ett överskott elektroner ger en atom plusladdning - och använt denna information som grund till svaren på resten av provfrågorna. På högskoleprovet skrev jag i fel spalt för att jag inte lyssnade ordentligt, vilket gjorde att ett delprov inte kunde räknas till resultatet.

Efter att ha skrivit ett prov som på grund av en miss sänkt resultatet med minus två bokstäver tog min psykologilärare in mig i ett grupprum. Hon hade sett mig faila på högskoleprovet och hade tydligen pratat med mina andra lärare, och ville nu få mig att inse att jag inte kan fortsätta som jag gör. Det var nog då det gick upp för mig exakt hur jag håller på.

Jag skriver nu detta inlägg för att meddela att jag nu ger upp mitt liv här i väst för att söka mig till ett buddhistiskt tempel i Thailand, där jag kommer att leva from now on. Nej, jag skriver för att berätta att mitt högskoleprovsresultat kändes som en bomb i min mage och att jag tycker att jag är dålig för att jag inte är bättre än medel, och att jag inte är förmögen förmåga att ändra mitt sätt att leva och se saker. För att jag är sämst i hjärnan och borde gå någon kurs i hur man överlever VG.

Bajs.

Efter en dag som inletts med ett uppvaknande med blicken på kala träd mot kritvit himmel bakom ett vattentäckt fönster (som fick mig att raskt bestämma mig för att somna om) och som sedan fortsatte starkt med en promenad mot busshållplatsen i motvind (rättar; motstorm) med ösregn och stora sekundmeter mot paraplyet och nu avslutades med att genom en tre centimeter tjock hinna av regnets uppdatering snöslask (tänk er lätet när Pingu går, lägg till lite mer plaskljud) traska hem från bussen med converseskor på samma sätt trycka paraplyet mot en nu nedkyld vattensubstans har jag bestämt mig.