här bloggar julia.

Efter några dagars tänkande har jag kommit underfund med hur otroligt lyckligt lottad jag är. Jag bor i ett fint hus med fin solig grön tomt i en fin stad vid vattnet med en massa klippor och bryggor och havsbris med två vackra föräldrar som skojar och trivs med varandra som gör allt för mig och vill hjälpa mig att hitta rätt väg i livet, offrar för mig och vill helst av allt i livet se mig nöjd. Jag har en otroligt intelligent storasyster som är det bästa föredömet i världen, som är SNYGG och stark och står upp för sig själv och vad hon tycker är rätt, som är rolig och påhittig och som också gillar idén att fotografera porträtt med en näsa i förgrunden, som gått igenom tonår precis som jag och som pratar med mig och hjälper mig och förstår mig. Jag har vänner som stått ut med mig sen barndomen och som känner mig utan och innan, som kan trakassera mig utan att mena illa, diskutera ämnen som för oss är viktigast i världen fastän de för andra tycks fullkomligt irrelevanta och som kan ge mig råd utefter vad de vet att jag vill och skulle må bra av. Jag har en pålle som visserligen inte är min men som jag får sköta om och rida och tycka om hur mycket jag vill. Ikväll ska vi hämta en alldeles ny liten hundvalp som jag ska krama och sköta om och älska i sommar och varje sommar och årstid i hela hennes liv. Jag har fått jobb tillsammans med några av mina absolut bästa kompisar med något av det vi gillar bäst och tillsammans ska vi göra arbetet skitroligt. Till råge får jag somna bredvid världens snyggaste smartaste vettigaste snällaste busigaste gulligaste roligaste sjukaste bästa kille om kvällen, som får mig att skratta när jag är ledsen och som är ärlig med mig vare sig jag gör rätt eller fel, som hjälper mig och stöttar mig och gör totalt meningslösa saker med mig.

Jag har allt. Faktiskt.